åska i luften och inget regn, ännu!

Brosan fyller år om ett par dar och vi ska dit på överraskning! Han vet inte om det och jag blir påmind om att kärlek finns överallt hela tiden!

Jag sitter många, långa timmar med Mt på balkongen och pratar om liv och om död.

Grannarna bjuder på mat och jag längtar efter mina barn.

Jag ringer varje kväll, hör ett - puss, puss och gonatt! Kanske det inte betyder nåt eller så betyder det allt. Jag gör det iallafall.

sommar snart snart!

Dessa veckor innan semestern vill vi alla leka!

Barnen vaknar och säger - hinner vi leka nu!
Jag sover för länge och tänker - oj vad jag vill göra annat nu!

Men två veckor kvar har jag, barnen en, sen ska de hänga med F förhoppningsvis gör de skoj saker, som badar och klappar hästar men jag vet inte och jag lägger mig inte i. Jag säger - det blir bra bara alla är glada och får sol på benen!

10 år sen

Jag vaknar numera med P1 på radion, de har en lååång kvart om att det var tio år sen kravallerna, K säger - du ville inte egentligen att vi skulle höra detta eller hur mamma?
Jag är för trött för att förklara, jag är för seg för att visa på vad som har hänt och vad det betydde. Jag tänker hela morgonen; skriv om det så de förstår. Men vad ska jag skriva, säga, berätta. Jag har inga ord egentligen bara en väldig massa känslor. Livet som var då är så långt borta, jag behöver så mycket mer kaffe och glitter för att kunna berätta om när jag blev rädd tillsammans med Mt och Jocke.

Pojken/Mannen/Killen sprang med baröverkropp ner för backen med händerna på ryggen, de var fastlåsta med handbojor. Han ramla slog i sig och jag och läkarstudenterna rusade fram, plåstrade om och släppa bort honom från hästhovarna och batongerna.

Jag går över den stora gårdsplanen framför universitet med kravallpoliser framför mig och bakom mig, jag ställer mig rakt framför en flicka med hjälm och säger - jag ska förbi här. Hon släpper förbi mig. Jag går fram till de som ligger vid väggen i en hög, de blöder och gråter. Alla är rädda, ingen trodde att polisen sköt på människor här, här i Sverige

Tjugo hästar rusar ner för allén, dom driver en hord av människor framför sig. Rusande, skrikande, svartklädda rusande folk mot mig. Jag fryser i ögonblicket, jag vill inget, jag vet inget. En hand på min arm, jag dras in bakom en av de stora bokarna. Jocke står alldeles stilla bredvid mig och säger - stå helt still. Jag tittar in i tryggablicken och tänker jag hade blivit mosad. Nu är jag räddad.

Det är länge sen nu, länge sen jag blev så rädd så jag stod helt stilla.

Viktiga platser i mitt liv

Med tanke på förra inlägget vill jag lägga till, berätta om, visa ett par platser. Men eftersom jag är feg, lite trött och inte så flytande än skriver jag en lista.

- Den gula villan
- Sommarstället
- Första lägenheten
- Kollektivet
- Egna huset
- Lägenheten

- Bournmouth
- Calcutta
- Indien
- Thailand
- England
- Israel
- Kairo

- Båten
- Solrosfältet
- Stenbumlingen på natten

Det finns fler, jag kommer kanske lägga till men inte dra ifrån

lite mindre stress och lite mera strass

tiderna är lite lugnare nu, även om jag jobbar mycket.

den "nya banan" är påbörjad. Kom in på en skola som jag tror kommer att ge mig väldigt mycket.

På senare år har jag tappat det. Jag läser bloggen och ser att det finns glimtar av det jag längtar efter och saknar Men det är långt kvar till den plats där jag började.
Tänker att jag har kunnat göra så mycket fantastiskt. Har fått träffa fantastiska människor och sett otrolig platser och jag tänker att jag ska kanske använda bloggen mer och skriva ner det, en sak i taget.

Sen är det ju det där nya som lurar runt hörnet. Jag vill helst inte basunera ut det eftersom jag fortfarande tror att nån kommer kunna läsa detta. Vilket är en lite rolig tanke. Men vem vet, jag kanske ger barnen adressen nån gång i framtiden så de kan få en lite del av deras första tid utifrån bara mig.

Och appråpå det, K sa så klokt häromdagen när vi handla nya skor och klänning för skolavslutningen. Jag ville så gärna att hon skulle ha en vit klänning och hon ville ha en orange/grön/blå och till slut fick jag igenom min vilja Men som K påpeka så:

Du kan bestämma vad jag inte ska ha på mig för kläder
men du kan inte bestämma vad jag sätta på mig för kläder!

Kloka, kloka flicka! Tänk om jag hade kommit på det själv, undrar om jag hade fått uppleva än mer och vara ännu mera mig själv.

Stor kärlek!

Jobb och sånt där

Jobbar med människor, brukar jag säga...
I tio år har jag nu jobbat med människor och drama som metod, gått runt och pratat om olikheter och varför det är viktigt att alla är med. Det är inte lätt. Men mycket roligt. Mycket, mycket roligt.

Nu ska jag byta bana, tror jag. Det är spännande. Femårsprojekt i etapper...

Föräldraroll

Ibland funderar jag på hur det hade varit om jag inte hade fått K och L. Hur mitt liv hade sett ut, det gör väl alla förmodar jag. Hade jag fortfarande bott i kollektiv (förmodligen inte), pluggat och dubbeljobbat (förmodligen inte), dansat på nätterna (förmodligen inte). Jag kan för mitt liv inte föreställa mig hur livet hade sett ut!

Förmodligen mycket tystare, lugnare och ack så mycket tråkigare!