vissa saker är svårare än andra.

K berätta att hon bråkat på skolan idag, hon sa det inte förren nu, precis när vi höll på och bli sams efter en sammandrabbning berättar hon att hon bråkat på skolan, eller snarare; att hon hade hållit fast en klasskompis så att hon inte skulle ramla i isbanan.

Men kompisen blev ledsen och K ledsen och allt var tydligen lite kaotiskt.

Det sorgliga i detta är att K inte berätta det förren nu. Hon ville inte, för hon trodde jag skulle bli arg. Hon sa inget till F och hon sa inget till mig när jag ringde på kvällarna. Hon har gått i flera dagar med detta själv. Lilla gumman.

Vi prata och kom fram till att hon skulle dubbelkolla med kompisen att allt var bra.

Men att hon väntade så länge, det känns i mitt mammahjärta.