lite mindre stress och lite mera strass

tiderna är lite lugnare nu, även om jag jobbar mycket.

den "nya banan" är påbörjad. Kom in på en skola som jag tror kommer att ge mig väldigt mycket.

På senare år har jag tappat det. Jag läser bloggen och ser att det finns glimtar av det jag längtar efter och saknar Men det är långt kvar till den plats där jag började.
Tänker att jag har kunnat göra så mycket fantastiskt. Har fått träffa fantastiska människor och sett otrolig platser och jag tänker att jag ska kanske använda bloggen mer och skriva ner det, en sak i taget.

Sen är det ju det där nya som lurar runt hörnet. Jag vill helst inte basunera ut det eftersom jag fortfarande tror att nån kommer kunna läsa detta. Vilket är en lite rolig tanke. Men vem vet, jag kanske ger barnen adressen nån gång i framtiden så de kan få en lite del av deras första tid utifrån bara mig.

Och appråpå det, K sa så klokt häromdagen när vi handla nya skor och klänning för skolavslutningen. Jag ville så gärna att hon skulle ha en vit klänning och hon ville ha en orange/grön/blå och till slut fick jag igenom min vilja Men som K påpeka så:

Du kan bestämma vad jag inte ska ha på mig för kläder
men du kan inte bestämma vad jag sätta på mig för kläder!

Kloka, kloka flicka! Tänk om jag hade kommit på det själv, undrar om jag hade fått uppleva än mer och vara ännu mera mig själv.

Stor kärlek!

Jobb och sånt där

Jobbar med människor, brukar jag säga...
I tio år har jag nu jobbat med människor och drama som metod, gått runt och pratat om olikheter och varför det är viktigt att alla är med. Det är inte lätt. Men mycket roligt. Mycket, mycket roligt.

Nu ska jag byta bana, tror jag. Det är spännande. Femårsprojekt i etapper...

Föräldraroll

Ibland funderar jag på hur det hade varit om jag inte hade fått K och L. Hur mitt liv hade sett ut, det gör väl alla förmodar jag. Hade jag fortfarande bott i kollektiv (förmodligen inte), pluggat och dubbeljobbat (förmodligen inte), dansat på nätterna (förmodligen inte). Jag kan för mitt liv inte föreställa mig hur livet hade sett ut!

Förmodligen mycket tystare, lugnare och ack så mycket tråkigare!

Lilla L 5 år!

Han fyller år idag, pojken som jag tittade i ögonen för fem år sen precis. Som fyller mina dagar med skratt och kärlek.

Finaste L. Du är en gåva!

Tack!

Uppdatering

Långt mellan inläggen. Tiden mellan höst och vår flyter in i mörkret och låter mig inte tänka mer än på - hämta, lämna, mata, betala, kramas. Samtidigt ser jag tillbaka och märker att det fyller en konkret funktion.

Viktiga händelser:

Mitt knä gick ur led, jag mötte mörkret och värmen. Jag stapplade runt och kände mig svag i benen. Nu är jag stark igen och krisen har (som vanligt) lett till en förändring.

Jag blev sjuk. Supersjuk; influensa, öroninflammation och halsfluss. Barnen flöt runt och mamma lagade maten. Jag hostade mycket och är nu friskare än på länge.

Kombinationen med både vettigt och roligt har processats klart. Har kommit fram till något konkret, något livsavgörande, något fantastiskt som kan komma att betyda NYTT.

Jag jobbar inte lika mycket men hittar ändå mer att göra. Ska bli fint.
Mitt hem är fortfarande i hjärtat av mig och min fin fina familj.

fortfarande en vecka före jul

Sen tittar jag på Musik Hjälpen och läser om hur alla jobbar för att få in pengar och folk bloggar och twittrar och gör projekt för att samla in pengar till barnsjukhus, dom spelar gitarrer och skriver visor.

Sen pratar jag med Wales som skriver manus och pratar om stallboxar och barn och svärmödrar och tänker högt på att flytta dit och öppna pensionat.

Sen tänker jag - att göra det som är roligt är egentligen det vettigaste i hela världen!

Nu gäller det bara att komma på vad jag tycker är riktigt, riktigt roligt

en vecka innan jul

Dom åker, veckan innan jul, till den andra delen av familjen.

Jag längtar efter dom innan dom ens åkt, innan det är tyst och innan det är lugnt. Längtar jag efter dom. Längtar efter att tjata, borsta, diska, städa och krama. Längtar efter att stressa, springa och pussarna på kvällen till "världens mest fantastiska".

Men jag inser varje gång de åker att de är till låns. Att detta inte är för alltid utan bara en del av det som kallas mitt liv.

Men jag tänker också tack och lov och sjungom glädjens bud för att jag kan och får kärlek.

Jul, vilken bra högtid det är, trots allt!